Euroklass-systemet: en gemensam brandsäkerhetsstandard

Euroklass-systemet (EN13501-1) är den ledande standarden i Europa för brandsäkerhetsklassificering av byggnadsmaterial. Det är obligatoriskt att använda detta standardiserade system med konsekventa kvalitetsnivåer. Men fortfarande förekommer ofta hänvisningar till äldre standarder. Det leder till otydlighet och felaktigheter, eftersom dessa kan bygga på helt andra provningsmetoder.

Vad är Euroklass-systemet?

Euroklass-systemet klassificerar ett byggnadsmaterials reaktion vid brandpåverkan och därmed dess brandtekniska egenskaper. Provning av enstaka brinnande föremål (SBI) är den ledande metoden för att fastställa klass B–D. Klassificering A1 och A2 medges då materialet har provats för obrännbarhet. Certifiering enligt Euroklass-systemet är obligatorisk.

Klassificering enligt Euroklass: Vad innebär en viss klassificering?

I Euroklass-systemet innebär varje klassificering att produkten har provats och godkänts för en viss slutanvändning, enligt specifika parametrar. I den lägsta klassen, F, har ingen provning skett. För klass E görs enbart en provning med en liten låga under en kort tidsperiod. För klass D görs fler tester och man tar även hänsyn till rökutveckling (s) och mängden brinnande droppar och partiklar under provningens första tio minuter (d). För nivå D genomförs den första riktiga SBI-provningen, med en fullständig byggsats. För klass C och B är provningen ännu striktare.

För klass A2 genomförs alla tester för föregående klassificeringsnivåer och dessutom provas produktens värmevärde. A1 testar enbart värmevärdet, som ska vara mycket lågt. Material i klass A1 och A2 definieras som obrännbara och bidrar inte väsentligt till en brand. Den här metoden bygger i princip på samlade provningsresultat där allt striktare krav måste uppfyllas för varje klass.

Vad menas med tilläggen s1, s2, s3, d0, d1 och d2?

Utöver A–F, som avser en produkts klassificering, finns det även två underklasser. Med ”s” avses hur mycket rök som produkten ger upphov till under en brand: s1 (lite eller ingen rök), s3 (synbar rök) eller s3 (mycket rök). Med ”d” avses mängden brinnande droppar och partiklar under de första tio minuterna av branden: (inga), d1 (en del) eller d2 (ganska mycket).

Varför infördes Euroklass-systemet?

Euroklass-systemet infördes av EU år 2000 i syfte att få bort handelshinder mellan olika medlemsstater. Före införandet var tillverkare av byggprodukter tvungna att testa sina produkter i varje enskilt land. Alla hade egna unika provningsmetoder för att avgöra en produkts brandegenskaper. För att få saluföra en produkt i ett annat land var företagen tvungna att få den godkänd i varje enskilt land. Detta var inte bara tidsödande utan ledde också till ojämn kvalitet. EU löste problemet genom att införa ett klassificeringssystem som gällde i alla medlemsstater.

Fördelen med Euroklass-systemet är att det testar egenskaperna vid den så kallade slutanvändningen. Dessutom utvärderas flera aspekter, till exempel antändlighet, flamspridning och värmeavgivning. Ofta omfattar nationella provningsmetoder endast flamspridning över produktytan, som exempel.

Vad innebär detta för äldre nationella klassificeringar? Kan man jämföra nationella klasser med den internationella standarden?

Över hela Europa betraktas Euroklass-systemet som standarden för brandsäkerhet. Detta innebär att det i princip inte längre är tillåtet att använda äldre (nationella) klassificeringar. Euroklass-systemet har införlivats i nationella byggregler och -föreskrifter (obligatoriskt), men ofta har man behållit hänvisningar till de äldre standarderna. Det leder till otydlighet och felaktigheter. Nationella klassificeringar är inte desamma som Euroklass-klassificeringarna, för provningsmetoderna är helt olika.

Det kan se ut som att det finns tabeller som ”översätter” de äldre klassificeringarna eller föreskrifterna till Euroklass, men sådana tabeller är avsedda för lagstiftningsändamål och säger ingenting om materialets egenskaper vid en brand. Det går inte att hävda en viss Euroklass utifrån en nationell klassificering.

Därför rekommenderar vi starkt att Euroklass-systemet alltid används och att hänvisningar till äldre klassificeringar ifrågasätts.